Förenade äro vi starka!

Förenade äro vi starka…

En paroll som har betytt så mycket för den kamp som förde med sig väsentliga förbättringar för många I Sverige under 1900-talet. Tiden känns så avlägset långt borta och många vill gärna tro att vi har lyckas skapa nån sorts harmoni och utrotat den värsta misären. Folkhemmet tog plats och ur det föddes en ny generation som aldrig kom i närheten av den fattigdom som rådde en gång i tiden, aldrig kom i närheten av känslan att vi måste enas för att komma åt de orättvisor som vi utsätts för. En generation som lever med ett annat motto och dyrkar individualismen, friheten att själv få härska över sin egen tillvaro utan att behöva ta en massa andra sociala hänsyn.  Frågan är dock om inte Brukspatronerna har ersatts av andra patroner och flyttat till att bli ”aktörerna på marknaden”...

Varför man använder termen ”aktörer” är i sig intressant för en aktör har flera dimensioner, han/hon ’agerar’, ’spela med’, ’låtsas om’ och dessa dimensioner kan man se delar av i den mediala bevakningen av den finansiella "marknaden". Visst agerar de, spelar med och låtsas om...
I denna värld växer sig de finansiella ”aktörerna” stora och starka. Så pass att ingen riktigt kommer åt att styra deras tillväxt. Banker och finansiella institutioner går med rejäla vinster och den dagen de inte gör det kommer de ogenerat fram, knackar på dörren hos den politiska makten och ser till att fylla på kassavalven på ett eller annat vis. Annars hotas hela samhället av nedgångar, konkurser, arbetslöshet, världskris, krig och elände och det är väl ingen som vill ha det så eller hur, och just därför brukar det lösa sig såsom marknaden förväntar sig det.

Man kan man titta på TV och se SEB:s direktör proklamera att räntenivåerna måste hålla sig höga trots pågående stimulans från samhället och i samma andetag berätta om de miljardvinster som de plöjer in vidare i deras ägares fickor. Denna morgon drömmer jag mig bort tillbaka till dessa ord ”förenade äro vi starka”... för stark kan man inte känna sig som liten lånetagare på SEB.
Jag uppfyller alla deras drömmar om lågrisk. Jag har fast jobb, lönekonto, sparkonto, huslån, fonder, pensionsinsättningar  hos en o samma bank och trots detta lär jag inte få mer än några tiondelsprocentenheter ner om jag tjatar mig till dem. Enheter som de äter upp igen vid första bästa tillfälle om jag inte bevakar dem ständigt.

Denna morgon drömmer jag om en dag då man plötsligt skulle ha fått samman alla SEB lånetagare i Stockholms län till att bilda en ”räntegerillagrupp”... Vad skulle hända om man skulle bort ifrån den individuella lösningen och plötsligt låta en gemensam representant förhandla fram räntenivåer inte bara för mina lån bara utan för samtliga i denna gerillagrupp och med en tydlig adress att dåliga villkor innebär byte av bank... Vad skulle hända då? Skulle man fortfarande dagen efter få möta Annika Falkengrens arroganta ton och fullständig nonchalans?

För en sak verkar vara säker... Eventuella flytt av pengar får bankerna att reagera, det är bara storleken på det som gör att de agerar mer eller mindre. Tjat från finansminister om att de borde skärpa sig struntar de i fullständigt har man lagt märke till eftersom bankerna känner till att deras styrka ligger i vår brist på samordning som kund hos dem. Så länge de har sina kunder i var sin lilla isolerad låda är det de som styr och ställer.

Svenska Dagbladet har börjat med en räntebarometer och samlar ihop statistik över vilka villkor som bankerna ger oss över hela Sverige. Barometern visar det som man redan känner till nämligen att ju mer pengar du har på banken desto lättare blir det att få bra villkor, en väloljad verklighet för de redan välställda och en plågsam verklighet för de andra... Barometern visar samtidigt att det är rätt mycket pengar som vi vanliga kunder har bundet i huslån. Den sammanlagda summan är definitivt en maktfaktor i en förhandling mot banken men vägen till ett samordnat agerande är än så länge långt borta och det vet bankerna därför kan de skratta åt både kundernas förväntningar och finansministerns utspel.

"Man måste ha vinnarinstinkt" säger SEB:s VD... Frågan är vilka måste finna sig i att ha en "förlorarinstinkt" för att kunna passa in i hennes koncept? Förmodligen alla hennes kunder som finner sig snällt i att ha noll procent konton och höga avgifter som bankkunder.

Livet är Fragile

Nu är det Juletid och alla samlas. Juletid ska vara magi, Juletid ska påminna oss om hur viktigt det är att bry sig om varandra och inte bara låta tiden rinna och ta saker för givet.
Såna högtidsstunder ger oss möjlighet till en stund av reflexion över vad som varit och det som ska. Söka våra rötter och skapa oss en vision av det man skulle vilja se hända.

Lyssnar på Paganini och påminns om min mor. Hon älskade dessa vemodiga toner. Denise , som hon hette, hade ett tufft liv och dog bara 60 år gammal i cancer. Jag var då bara 20 år gammal när det hände, en ålder då man inte riktigt hunnit fram till det steget i livet där man börjar intressera sig för hur ens föräldrar hade det... Det kan jag sakna nu.
Min mammas liv var ett tungt lass att flytta framåt, det som många kvinnor fick uppleva på den tiden. Född i en arbetarfamilj, fick hon uppleva Andra Världskrigets fasor i Normandie, gick igenom 2 skilsmässor med 2 barn innan hon träffade min pappa. En kvinna som var urstark, målmedveten, utan en tanke att ge upp denna långa väg till ett bättre liv.
Jag har min mor att tacka för mycket av det som gav mig kraft och ork att också hitta min väg i livet. Hon gav mig det som förmodligen är det bästa man kan ge ens barn. Hon gav mig sitt totala stöd i tid och otid, oavsett om mina handlingar kunde te sig som riktiga eller var fulla av misstag så var hon där och stötte mig i min egen övertygelse att man kan åstadkomma det man ger sig in på, bara passionen, nyfikenheten och viljan finns.

Hon hade lätt kunnat låta sig knäckas av omgivningen. Att vara ensamstående mor i slutet på 40-talet och början på 50-talet, innan hon mötte min far var ingen lätt uppgift för en kvinna. Att behöva klara 2 barn ensam och samtidigt jobba för att ordna en egen inkomst var långt ifrån en självklar situation då.
Hon hade helt klart en inre styrka som man skulle vilja se hos fler människor. En sån inreröst  som hela tiden berättar för en att vägen är framåt, att man är en god människa som förtjänar ett bra liv. Jag pratar om något som skulle kunna hamna under reklambegreppet "because u're worth it" och som skulle kunna ge dessa ord en äkta mening i en helt annan klass än dessa lömska reklamsnuttar som säljer hudkrämer till människor som längtar efter att få unna sig något gott... slutklämmen "because u're worth it".. ett slagkraftigt slogan och vinnande koncept för vem vill inte vara värd något?

"Because u're worth it" är något JAG hade velat säga till min mor för hon var värd alla de drömmar om ett bättre liv som fyllde henne... Ett liv hon levde fullt ut tills det tog tvärt slut.