Nu är det Juletid och alla samlas. Juletid ska vara magi, Juletid ska påminna oss om hur viktigt det är att bry sig om varandra och inte bara låta tiden rinna och ta saker för givet.
Såna högtidsstunder ger oss möjlighet till en stund av reflexion över vad som varit och det som ska. Söka våra rötter och skapa oss en vision av det man skulle vilja se hända.
Lyssnar på Paganini och påminns om min mor. Hon älskade dessa vemodiga toner. Denise , som hon hette, hade ett tufft liv och dog bara 60 år gammal i cancer. Jag var då bara 20 år gammal när det hände, en ålder då man inte riktigt hunnit fram till det steget i livet där man börjar intressera sig för hur ens föräldrar hade det... Det kan jag sakna nu.
Min mammas liv var ett tungt lass att flytta framåt, det som många kvinnor fick uppleva på den tiden. Född i en arbetarfamilj, fick hon uppleva Andra Världskrigets fasor i Normandie, gick igenom 2 skilsmässor med 2 barn innan hon träffade min pappa. En kvinna som var urstark, målmedveten, utan en tanke att ge upp denna långa väg till ett bättre liv.
Jag har min mor att tacka för mycket av det som gav mig kraft och ork att också hitta min väg i livet. Hon gav mig det som förmodligen är det bästa man kan ge ens barn. Hon gav mig sitt totala stöd i tid och otid, oavsett om mina handlingar kunde te sig som riktiga eller var fulla av misstag så var hon där och stötte mig i min egen övertygelse att man kan åstadkomma det man ger sig in på, bara passionen, nyfikenheten och viljan finns.
Hon hade lätt kunnat låta sig knäckas av omgivningen. Att vara ensamstående mor i slutet på 40-talet och början på 50-talet, innan hon mötte min far var ingen lätt uppgift för en kvinna. Att behöva klara 2 barn ensam och samtidigt jobba för att ordna en egen inkomst var långt ifrån en självklar situation då.
Hon hade helt klart en inre styrka som man skulle vilja se hos fler människor. En sån inreröst som hela tiden berättar för en att vägen är framåt, att man är en god människa som förtjänar ett bra liv. Jag pratar om något som skulle kunna hamna under reklambegreppet "because u're worth it" och som skulle kunna ge dessa ord en äkta mening i en helt annan klass än dessa lömska reklamsnuttar som säljer hudkrämer till människor som längtar efter att få unna sig något gott... slutklämmen "because u're worth it".. ett slagkraftigt slogan och vinnande koncept för vem vill inte vara värd något?
"Because u're worth it" är något JAG hade velat säga till min mor för hon var värd alla de drömmar om ett bättre liv som fyllde henne... Ett liv hon levde fullt ut tills det tog tvärt slut.
Ta hand om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar